Minusklassade

Expressen bedriver just nu en artikelserie om människor i det svenska samhället som har blivit nollklassade. Det vill säga att samhället har svikit dem så pass mycket att de måste staka sig fram varje dag, låna pengar från föräldrar, kompisar och släktingar för att ha en minsta chans att överleva.

I november förra året skrev jag i ett blogginlägg om det kusliga välfärdssamhället. Jag vill åter uppmärksamma mina läsare om denna blogg som handlar om en kvinna som var med om en olycka och blev invalid, men som försäkringskassan trots det klassade som fullt arbetsför. Det betyder att hon knappt fått ut ett enda öre från försäkringskassan. Hennes ekonomi är en katastrof. Hon bor på en 8 kvadratmeter stor yta tillsammans med sin tonårige son och de har inte tillgång till kök, dusch eller tvättmaskin. Hennes son har fått agera som personlig assistent åt henne, en roll som ingen tonåring borde tvingas till i dagens svenska välfärdssamhälle. Socialbidrag borde hon väl få? Tyvärr, hon har varit egen företagare. En andra klassens medborgare. En person som skulle ha rest i fjärde klass på Titanic, trots att Titanics lägst rankade klass var tredje klass. Denna kvinna är inte nollklassad, hon är fanimej minusklassad av de svenska myndigheterna.

Man kan fråga sig, är det detta som Göran Persson är så stolt över?