Åre - Linköping

Efter en 13 timmar lång tågresa, en fyra timmar lång väntan i Göteborg och en fem timmar lång bussresa kom jag slutligen fram till Skäggetorp. Återseendet med min lägenhet blev kärt, en kort stund, tills jag upptäckte att min lägenhet inte hade inhandlat någon mat. Jag var alltså tvungen att ta saken i egna händer och gick därför till pizzerian där jag beställde en Vesuvio med extra köttfärs och kebabsås. Nu får det vara slut på skräpmaten som jag har vräkt i mig sedan jag åkte hem för att fira jul. Snart skall jag och min polare skaffa gymkort för dyra pengar. Sommaren är ju snart här...

Åre var en vacker men dyr by där det sprang runt massa stekare och slängde pengar omkring sig. Eftersom att jag är student har jag inte pengar att slänga omkring mig, men jag hade ändå kul.

Det som hände inom politiken medan jag var borta är att Ariel Sharon tyvärr inte kommer att leda Israel någonting mer på grund av att han har fått några strokar och därmed inte är kapabel att vara premiärminister. Detta är synd eftersom att fredprocessen mellan palestinierna och israelerna höll på att ta ett riktigt kliv framåt under Sharons ledning.

Det andra som har hänt är att Vänsterpartiet Kommunisterna har genomfört en stämma (vet inte om den är slut ännu) som mer har blivit ett forum för Lars Ohly att trycka ner de så kallade förnyarna som inte vill ha kommunism utan bara socialism. En rad dumma motioner har antagits, däribland en motion som säger att VPK skall driva på frågan om att bygga 40000 hyresrätter helt utan finansieringsplan. Att bygga 40000 nya hyresrätter kan bli verklighet, men knappast med den planekonomiska kommunism som Vänsterpartiet förespråkar. I och för sig kan det bli verkligt då också, men då får man börja plantera femtioöringar o hoppas på att de skall utvecklas till sköna vackra tusenlappar för att ha råd med det.