Kravaller och demokrati
Sveriges största nyhet idag handlade om nazistdemonstrationen i Linköping som ledde till kravaller i Linköpings city.
Nationalsocialistisk Front hade samlat ihop ett hundratal personer från hela landet för att marschera genom Linköping. I demonstrationståget fanns allt från män i 25-årsåldern till fjortisflickor. Nazisterna uppförde sig bra och blev inte provocerade eller började bråka. Jag tror att nazisterna så här i efterhand känner sig väldigt nöjda med demonstrationen. Vad de demonstrerade för eller emot finns det nog ingen som riktigt vet.
Men varför kan de då känna sig nöjda? Jo, för att de har fått hemskt mycket uppmärksamhet i media idag. Fredliga demonstranter som enbart ville framföra sitt budskap i sann demokratisk anda (en anda som de vill förvägra andra) blev attackerade av galna människor. NSF har vunnit mycket idag.
Så vad var det som hände?
Dagen började i fredlig anda där många hade slutit upp för att på fredlig väg demonstrera mot nazism. En stor eloge skall ges till Vänsterpartiet och Ung Vänster som hade lyckats mobilisera många av sina medlemmar för att skapa en atmosfär av samhörighet hos icke-nazisterna. Samtliga partier i kommunfullmäktige hade dessutom skrivit under ett dokument som spreds bland den stora skara av människor på Linköpings gator. Även detta förbättrade samhörighetskänslan. Dock så fanns det orosmoln. Många sprang runt maskerade. Man kunde även se barn i denna skara. Dessa barn förstod nog inte vad det handlade om riktigt.
Denna skara av högljudda maskerade ungdomar började sedan att röra sig mot nazisterna. Polisen hade naturligtvis spärrat av så att de inte skulle komma ända fram. Läget förvärrades och ungdomarna började slänga saker på nazisterna och polisen. En polis rånades till och med på sin polisradio under knivhot. Polisen valde att kalla in styrkor från alla polisdistrikt i Sverige inklusive en piketstyrka från Stockholm och en helikopter från Göteborg.
Det är en sak som jag inte förstår med dessa maskerade ligister. De säger sig vara vänstermänniskor som tror på solidaritet. Men vari ligger solidariteten med de polismän och poliskvinnor som förmodligen blir väldigt rädda? Och vari ligger solidariteten med skattebetalarna? Notan för insatserna i Linköping kommer att bli betydligt större än vad som var nödvändigt. Dessa pengar hade kunnat ges till äldrevården istället för att ge de äldre lite bättre levnadsstandard på ålderns höst. Men icke, våldsverkarna ser hellre att pengarna går till att de skall kunna ha sex timmars nöje. För det är just det det handlar om. Jag har svårt att tro att dessa människor innerst inne kan känna ett sådant hat mot ett gäng förlorare att de är tvungna att kasta saker på dem. De vill helt enkelt göra något som de själva njuter av; det vill säga bråka. På det sättet blir de samma slags förlorare som de de säger sig arbeta emot.
Om de verkligen hade tyckt illa om nazisterna hade de tagit av sig sina masker och slutit upp i den positiva stämning som fanns bland den stora majoriteten av verkliga anti-nazister. På så sätt hade de undvikit tidningsrubriker som "Vänsteraktivister attackerade nazister med stenar" och istället bidragit till rubriker som "Många slöt upp mot nazismen".
Dagens citat kommer förövrigt från en skåning som jag samtalade med när jag stod på torget för att visa min avsky mot nazismen: "Man måste ju ändå ge nazisterna lite cred, dom har ju ändå lyckats knyta sina kängor".
--------------------------
På lördagen hade vi riksdagsnomineringsstämma för Moderaterna i Östergötland. MUF:s kandidat Robert Tenselius hade ett stort stöd bland medlemmarna och hade alla ombud fått enbart en röst så hade Robert klättrat från en föreslagen tionde plats till en tredje plats. Röstningen gick dock till så att man ställde kandidater mot varanda om de inte hade fått 50% av rösterna i första omröstningen till varje valsedelsplacering. Redan till andra valsedelsplaceringen ställdes Robert mot en annan kandidat, och detta var ingen mindre än Gunilla Carlsson, förste vice ordförande för Moderaterna. Föga överraskande förlorade Robert denna omröstning. Efter att ha ställts mot ytterligare några kandidater hamnade Robert på en sjätte plats.
Mina egna tankar om stämman är att det fanns två kandidater som vågade säga (alla blev utfrågade) något nytt och fräscht och som pratade om annat än "skola, vård, omsorg"-frågorna. Dessa kandidater var Gunilla Carlsson och Robert Tenselius. Gunilla Carlsson och Robert Tenselius pratade om utrikespolitik och globalisering när andra pratade om "omsorgen för kollektivavtalen". Gunnar Axén som tog första platsen stack även han ut genom att prata om hur politiken påverkar enskilda människor när de andra enbart pratade om hur politiken skulle drivas.
En annan liten dyster eftertanke om stämman är att unga människor inte gärna släpps in i de stora politiska rummen. MUF får gärna vara en liten gullig organisation som hjälper partiet med att koka kaffe och pricka i röstlängder, men de får vänta tills de blir äldre för att släppas in i finrummen. Jag tror att många av de som röstade på andra kandidater än Robert (han ställdes mot en annan kandidat 5 gånger totalt) gjorde detta för att de var rädda att ge en såpass ung människa en hög ställning. Han borde fortfarande koka kaffe. Om denna rädsla beror på att folk är rädda för att ge Robert en övermäktig uppgift eller om de är rädda för att han som ung kan komma med nya utmanande idéer är svårt att svara på, men jag hoppas på det tidigare.
Robert tyckte dock att sjätteplaceringen på listan kändes som en seger, och nu tänker vi i MUF göra allt vi kan för att få Robert kryssad till riksdagen. Om moderaterna i Östergötland gör ett hejdundrande val och lägger sig på inte alls orimliga 30-35% så kan Robert till och med komma in utan kryss.
Snackade förövrigt med Eu-parlamentarikern Christofer Fjellner igår på MUF-middagen. Han menade att han aldrig har sett en större och starkare fanclub för en föreningsordförande än den jag hade när jag satt som ordförande i MUF Lysekil. Ahh... känns skönt att höra att andra också har lagt märke till detta!
Godnatt
Nationalsocialistisk Front hade samlat ihop ett hundratal personer från hela landet för att marschera genom Linköping. I demonstrationståget fanns allt från män i 25-årsåldern till fjortisflickor. Nazisterna uppförde sig bra och blev inte provocerade eller började bråka. Jag tror att nazisterna så här i efterhand känner sig väldigt nöjda med demonstrationen. Vad de demonstrerade för eller emot finns det nog ingen som riktigt vet.
Men varför kan de då känna sig nöjda? Jo, för att de har fått hemskt mycket uppmärksamhet i media idag. Fredliga demonstranter som enbart ville framföra sitt budskap i sann demokratisk anda (en anda som de vill förvägra andra) blev attackerade av galna människor. NSF har vunnit mycket idag.
Så vad var det som hände?
Dagen började i fredlig anda där många hade slutit upp för att på fredlig väg demonstrera mot nazism. En stor eloge skall ges till Vänsterpartiet och Ung Vänster som hade lyckats mobilisera många av sina medlemmar för att skapa en atmosfär av samhörighet hos icke-nazisterna. Samtliga partier i kommunfullmäktige hade dessutom skrivit under ett dokument som spreds bland den stora skara av människor på Linköpings gator. Även detta förbättrade samhörighetskänslan. Dock så fanns det orosmoln. Många sprang runt maskerade. Man kunde även se barn i denna skara. Dessa barn förstod nog inte vad det handlade om riktigt.
Denna skara av högljudda maskerade ungdomar började sedan att röra sig mot nazisterna. Polisen hade naturligtvis spärrat av så att de inte skulle komma ända fram. Läget förvärrades och ungdomarna började slänga saker på nazisterna och polisen. En polis rånades till och med på sin polisradio under knivhot. Polisen valde att kalla in styrkor från alla polisdistrikt i Sverige inklusive en piketstyrka från Stockholm och en helikopter från Göteborg.
Det är en sak som jag inte förstår med dessa maskerade ligister. De säger sig vara vänstermänniskor som tror på solidaritet. Men vari ligger solidariteten med de polismän och poliskvinnor som förmodligen blir väldigt rädda? Och vari ligger solidariteten med skattebetalarna? Notan för insatserna i Linköping kommer att bli betydligt större än vad som var nödvändigt. Dessa pengar hade kunnat ges till äldrevården istället för att ge de äldre lite bättre levnadsstandard på ålderns höst. Men icke, våldsverkarna ser hellre att pengarna går till att de skall kunna ha sex timmars nöje. För det är just det det handlar om. Jag har svårt att tro att dessa människor innerst inne kan känna ett sådant hat mot ett gäng förlorare att de är tvungna att kasta saker på dem. De vill helt enkelt göra något som de själva njuter av; det vill säga bråka. På det sättet blir de samma slags förlorare som de de säger sig arbeta emot.
Om de verkligen hade tyckt illa om nazisterna hade de tagit av sig sina masker och slutit upp i den positiva stämning som fanns bland den stora majoriteten av verkliga anti-nazister. På så sätt hade de undvikit tidningsrubriker som "Vänsteraktivister attackerade nazister med stenar" och istället bidragit till rubriker som "Många slöt upp mot nazismen".
Dagens citat kommer förövrigt från en skåning som jag samtalade med när jag stod på torget för att visa min avsky mot nazismen: "Man måste ju ändå ge nazisterna lite cred, dom har ju ändå lyckats knyta sina kängor".
--------------------------
På lördagen hade vi riksdagsnomineringsstämma för Moderaterna i Östergötland. MUF:s kandidat Robert Tenselius hade ett stort stöd bland medlemmarna och hade alla ombud fått enbart en röst så hade Robert klättrat från en föreslagen tionde plats till en tredje plats. Röstningen gick dock till så att man ställde kandidater mot varanda om de inte hade fått 50% av rösterna i första omröstningen till varje valsedelsplacering. Redan till andra valsedelsplaceringen ställdes Robert mot en annan kandidat, och detta var ingen mindre än Gunilla Carlsson, förste vice ordförande för Moderaterna. Föga överraskande förlorade Robert denna omröstning. Efter att ha ställts mot ytterligare några kandidater hamnade Robert på en sjätte plats.
Mina egna tankar om stämman är att det fanns två kandidater som vågade säga (alla blev utfrågade) något nytt och fräscht och som pratade om annat än "skola, vård, omsorg"-frågorna. Dessa kandidater var Gunilla Carlsson och Robert Tenselius. Gunilla Carlsson och Robert Tenselius pratade om utrikespolitik och globalisering när andra pratade om "omsorgen för kollektivavtalen". Gunnar Axén som tog första platsen stack även han ut genom att prata om hur politiken påverkar enskilda människor när de andra enbart pratade om hur politiken skulle drivas.
En annan liten dyster eftertanke om stämman är att unga människor inte gärna släpps in i de stora politiska rummen. MUF får gärna vara en liten gullig organisation som hjälper partiet med att koka kaffe och pricka i röstlängder, men de får vänta tills de blir äldre för att släppas in i finrummen. Jag tror att många av de som röstade på andra kandidater än Robert (han ställdes mot en annan kandidat 5 gånger totalt) gjorde detta för att de var rädda att ge en såpass ung människa en hög ställning. Han borde fortfarande koka kaffe. Om denna rädsla beror på att folk är rädda för att ge Robert en övermäktig uppgift eller om de är rädda för att han som ung kan komma med nya utmanande idéer är svårt att svara på, men jag hoppas på det tidigare.
Robert tyckte dock att sjätteplaceringen på listan kändes som en seger, och nu tänker vi i MUF göra allt vi kan för att få Robert kryssad till riksdagen. Om moderaterna i Östergötland gör ett hejdundrande val och lägger sig på inte alls orimliga 30-35% så kan Robert till och med komma in utan kryss.
Snackade förövrigt med Eu-parlamentarikern Christofer Fjellner igår på MUF-middagen. Han menade att han aldrig har sett en större och starkare fanclub för en föreningsordförande än den jag hade när jag satt som ordförande i MUF Lysekil. Ahh... känns skönt att höra att andra också har lagt märke till detta!
Godnatt
posted by Hindrum at
10:08 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home