Diet och DDR-Sverige
Som student är jag en utav de få grupper som faktiskt ibland tittar på TV ibland på dagarna. Det gjorde jag idag, och mitt zappande slutade på Dolda kameran. Där hade de intagit en hamburgerrestaurant och rebjöd kunderna i Drive Thru ett engångserbjudande där de kunde få köpa "Ät-allt-du vill för $4.95". Inte många utav de "lurade" nappade på erbjudandet, och många hade motiveringen att de var på diet. Hmm... åker du ens till McDonalds om du är på diet? Inte jag iallafall. Det var lustigt att se.
Nu skall jag berätta om två situationer som skiljer DDR-Sverige mot resten av västvärlden. Det här handlar inte om hamburgare.
Året är 2000. Jag och mina kompisar stiger in på en stor livsmedelsbutik tillhörande en gigantisk livsmedelskedja. Vi går rakt mot hyllorna där ölen står uppställd. Vi griper tag i två sexpack och beger oss mot rullbandet och börjar lassa på våra varor. Vi är lite rädda eftersom att ett par utav oss inte riktigt har åldern inne att köpa ölen, som i detta land klassas som ett livsmedel. Killen bakom rullbandet säger bara: "Ahh... stor fest ikväll va?", ler och tar emot våra pengar.
Året är 2005. Jag har nu åldern inne. Jag söker mig mot den stora gröna skylten med de gula bokstäverna. Bokstäverna formar ett ord som påminner om en läkarmottagning eller en myndighet för arbetslivsutveckling. Jag går in och tar en korg. Ställer mig framför hyllan med cidern. Plockar några och satsar mina steg mot ölen. Lägger även ner några öl i min korg. Jag känner mig färdig och går mot kassan. Ångesten börjar kännas påtaglig nu. Jag ser att kassörskan ser på mig när jag ställer mig i kassakön. Paniken kryper allt närmre. Jag kommer fram till rullbandet och börjar lasta på min cider och mina öl. Innan kassörskan sätter igång rullbandet tittar hon länge på mig. Sekunderna känns som år. Till slut säger hon "Har du legetimation för det här?". Jag börjar fumla med min korthållare och på ett mirakulöst sätt får jag upp min korthållare. Jag börjar svettas och ger henne mitt körkort. I tio år tittar hon på körkortet. Hon ger slutligen tillbaka mitt körkort utan att säga ett ord och börjar slå in varorna. Hon frågar: ska det vara en påse till det här. Jag svarar nej tack och tänker sedan vidare att jag redan har stött staten tillräckligt med pengar idag och att påsen säkert är ekologisk och kommer gå sönder innan jag hinner hem. Jag packar snabbt ner mina varor i min väska och springer hem, lycklig att jag lyckats överlista kassörskan på Systembolaget. Men vänta nu. Jag är ju faktiskt tjugo år gammal...
Vad vill jag komma fram till i de här situationerna då? Jo, att i Sverige så ses man aldrig riktigt som vuxen. Jag har mina biologiska föräldrar, men problemet är att jag ofrivilligt även har en till förälder som kallas för Staten. Staten tar allt mer en aktiv roll som förmyndare, en roll som jag faktiskt kan sköta alldeles själv. När man står i kön på Systembolaget så känner man sig som ett barn. Ett barn som måste visa pappa Staten att man är mogen att ta ett glas vin eller som i mitt fall, dricka några öl. Jag läste i Systembolagets egen katalog att de hade som riktlinje att om en kassörska misstänkte att en förälder köpte ut till sitt barn, så skulle kassörskan vägra att sälja alkoholen. Att föräldern faktiskt känner sitt barn (eller sin ungdom) bättre än kassörskan spelar ingen roll. Kassörskan är Statens representant och representerar überföräldern, som alltid vet bäst.
På Systembolaget känner man sig aldrig välkommen. Har någon varit med om att kassörskan på Systenmet någonsin säger "Ha det så kul ikväll!" eller liknande? Nej, faktum är att det inte är många gånger som jag har varit där som de ens har sagt "Tack" efter fullbordat köp, något som i icke-statliga butiker är standard.
Jag menar inte att man inte skall kolla legetimation när en ung människa skall köpa alkohol. Jag menar att den synen som Staten har på alkohol hör hemma på 1800-talet då nykterhetsrörelser stod sig starka. Staten borde ha en mer avslappnad attityd mot alkohol och faktiskt kunna acceptera att alkohol ofta skapar en god stämning. Barn tycker ofta om att göra tvärtemot vad sina föräldrar gör, och om nu Staten måste ha denna föräldrarroll så borde de rimligtvis anta en mer avslappnad attityd gentemot alkohol för att få sina "barn" att dricka mindre. DDR-Sverige borde lösas upp.
Nu skall jag berätta om två situationer som skiljer DDR-Sverige mot resten av västvärlden. Det här handlar inte om hamburgare.
Året är 2000. Jag och mina kompisar stiger in på en stor livsmedelsbutik tillhörande en gigantisk livsmedelskedja. Vi går rakt mot hyllorna där ölen står uppställd. Vi griper tag i två sexpack och beger oss mot rullbandet och börjar lassa på våra varor. Vi är lite rädda eftersom att ett par utav oss inte riktigt har åldern inne att köpa ölen, som i detta land klassas som ett livsmedel. Killen bakom rullbandet säger bara: "Ahh... stor fest ikväll va?", ler och tar emot våra pengar.
Året är 2005. Jag har nu åldern inne. Jag söker mig mot den stora gröna skylten med de gula bokstäverna. Bokstäverna formar ett ord som påminner om en läkarmottagning eller en myndighet för arbetslivsutveckling. Jag går in och tar en korg. Ställer mig framför hyllan med cidern. Plockar några och satsar mina steg mot ölen. Lägger även ner några öl i min korg. Jag känner mig färdig och går mot kassan. Ångesten börjar kännas påtaglig nu. Jag ser att kassörskan ser på mig när jag ställer mig i kassakön. Paniken kryper allt närmre. Jag kommer fram till rullbandet och börjar lasta på min cider och mina öl. Innan kassörskan sätter igång rullbandet tittar hon länge på mig. Sekunderna känns som år. Till slut säger hon "Har du legetimation för det här?". Jag börjar fumla med min korthållare och på ett mirakulöst sätt får jag upp min korthållare. Jag börjar svettas och ger henne mitt körkort. I tio år tittar hon på körkortet. Hon ger slutligen tillbaka mitt körkort utan att säga ett ord och börjar slå in varorna. Hon frågar: ska det vara en påse till det här. Jag svarar nej tack och tänker sedan vidare att jag redan har stött staten tillräckligt med pengar idag och att påsen säkert är ekologisk och kommer gå sönder innan jag hinner hem. Jag packar snabbt ner mina varor i min väska och springer hem, lycklig att jag lyckats överlista kassörskan på Systembolaget. Men vänta nu. Jag är ju faktiskt tjugo år gammal...
Vad vill jag komma fram till i de här situationerna då? Jo, att i Sverige så ses man aldrig riktigt som vuxen. Jag har mina biologiska föräldrar, men problemet är att jag ofrivilligt även har en till förälder som kallas för Staten. Staten tar allt mer en aktiv roll som förmyndare, en roll som jag faktiskt kan sköta alldeles själv. När man står i kön på Systembolaget så känner man sig som ett barn. Ett barn som måste visa pappa Staten att man är mogen att ta ett glas vin eller som i mitt fall, dricka några öl. Jag läste i Systembolagets egen katalog att de hade som riktlinje att om en kassörska misstänkte att en förälder köpte ut till sitt barn, så skulle kassörskan vägra att sälja alkoholen. Att föräldern faktiskt känner sitt barn (eller sin ungdom) bättre än kassörskan spelar ingen roll. Kassörskan är Statens representant och representerar überföräldern, som alltid vet bäst.
På Systembolaget känner man sig aldrig välkommen. Har någon varit med om att kassörskan på Systenmet någonsin säger "Ha det så kul ikväll!" eller liknande? Nej, faktum är att det inte är många gånger som jag har varit där som de ens har sagt "Tack" efter fullbordat köp, något som i icke-statliga butiker är standard.
Jag menar inte att man inte skall kolla legetimation när en ung människa skall köpa alkohol. Jag menar att den synen som Staten har på alkohol hör hemma på 1800-talet då nykterhetsrörelser stod sig starka. Staten borde ha en mer avslappnad attityd mot alkohol och faktiskt kunna acceptera att alkohol ofta skapar en god stämning. Barn tycker ofta om att göra tvärtemot vad sina föräldrar gör, och om nu Staten måste ha denna föräldrarroll så borde de rimligtvis anta en mer avslappnad attityd gentemot alkohol för att få sina "barn" att dricka mindre. DDR-Sverige borde lösas upp.
posted by Hindrum at
2:06 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home